Bara för akademiker
En kall vinterdag då jag var på besök hos en chilensk kompis undrade hon om jag inte hade lagt märke till hur varmt och skönt det var hemma hos henne (inomhustemperaturen i Chile är inte många grader högre än den utomhus om vintrarna). "Vi har köpt ett element, och det är tyskt!", utbrast hon stolt. Precis som om det faktum att elementet var tyskt garanterade en bättre uppvärmning än om produkten hade varit inhemsk.
Så där är det ofta i Chile, gång efter gång förbluffades jag över hur förtjusta chilenarna är i allt som är utländskt (både saker och människor). Med utländskt menar jag företrädelsevis europeiska ting. Det finns schweiziska dagis, italienska skolor och tyska kliniker i Santiago. Ibland har de ingenting mer gemensamt med själva nationen än just namnet men uppenbarligen tror man att det är fördelaktigt att marknadsföra sig med namn som anspelar på Europa, för det är fiiint.
Att ha ett utländskt efternamn är extrafint. Och i Chile där man tagit emot stora grupper av invandrare från länder som Italien, Spanien, Kroatien och Tyskland är det relativt vanligt. Speciellt bland Santiagos medel- och överklass där chilenarnas europeiska härkomst skymtar bland blonda hårsvall och blåa ögon.
Lillprinsens farfar som är av kroatiskt ursprung har vid upprepade tillfällen fått inbjudningar till medlemskap i en kroatisk förening. På inbjudan har man varit noga med att uttrycka att ett medlemskap är något solo para profesionales, alltså bara för dem med akademisk utbildning. Något som kanske kan tyckas konstigt för en svensk men som är helt normalt i det elitistiska chilenska samhället.
2 kommentarer:
Ja, fast de är också stolta över det chilenska. T.ex är deras viner bäst i världen, försök föreslå ett franskt vin så får man höra visor! Det roliga är att alla chilenare försöker att ha ett europeiskt ursprung. Det kan vara farfarsfarfarsfarmorsfar som kom från Spanien, ändå säger man att man är spanjor... Medan många invandrare i Sverige genast försöker dölja sitt invandrarpåbrå gör man i Chile tvärtom!
Min familj är med i den Israeliska klubben. Otroligt selektiv och inte alls min stil, men en trygghet eftersom de sedan håller varanda om ryggen inom klubbarna och det är ett skyddsnätverk baserat på ursprung.
Fast jag tycker nog stoltheten över det chilenska kommer bra mycket i skuggan för stoltheten över det europeiska.
Rätt konstigt egentligen, man kan vara stolt över enskilda saker men jag har inget intryck över att man är särskilt stolt över Chile som helhet med dess historia och folk.
Jag fattar inte riktigt grejen med det här klubbarna för folk av europeiskt ursprung. Oftast är det ju som du säger farfarsfar eller mormorsmor som är från Europa och själv kan man i regel inte landets språk och har ännu mindre varit där. Det enda man har kvar är efternamnet.
Skicka en kommentar