Adjo, Santiago!

I nasta vecka kommer jag ater att fardas over Anderna, denna gang for att aka hem till Sverige i en manad. Jag ar lite kluven infor min hemresa och bade ser fram emot den samtidigt som den ger mig seperationsangest. For jag vill inte skiljas fran Chile. Inte nu nar sommaren antligen har anlant och mina dagar fylls av flanerande stadsutflykter och pisco sours i skymningen pa nagon uteservering i goda vanners lag.
Jag vet att jag kommer fa aterse Santiagos kullar och berg, svarta avgasmoln och tryckande hetta snart. Men tills dess ar avstandet atminstone i sinnet oandligt. Over ett dygns resande, kontinenter och varldshav kommer att skilja mig fran Santiago da jag ater star med fotterna pa europeisk mark. Chile ligger i varldens ande, Sverige i ett regnigt helveteshal och blotta tanken pa att huttra av kyla under en gra vinterhimmel far mig att vilja grata.

Nagot som dock maste medges ar att det trots ovanstaende klagomal finns en hel rad av ting som far mig att bli rejalt sugen pa att aterse fosterlandet. Utover att aterse vanner och familj ar det mesta konstigt nog saker man kan ata.
Nar jag landat tanker jag ha en lang matorgie som formodligen kommer att vara tills jag aker tillbaks till Chile.
De ting jag drommer om pa natterna ar foljande:

Turkisk peppar - Finns det nagot godare?
Alhgrens bilar - Fast bara dom som ar sa farska och mjuka att de smalter i munnen. Inte de som legat framme i pressbyrans disk i ett halvar.
Indisk mat - Behover jag saga mer?
Thai mat - Ar tyvarr inte lika god i Santiago som hemma.
Pepparkaksmuffins med gradde med lingonsylt - Det vattnas i munnen pa mig bara jag tanker pa pepparkaksmuffins, och jag har tankt pa det ratt mycket det senaste.
Och till sist, som gradden pa moset: Kottbullar med potatis och lingonsylt! Jag har redan sett till sa att detta blir den forsta maltid som jag intar efter att ha kommit hem.