Höga förskoleavgifter
Läste på Annas chileblogg om huvudbry med höga förskoleavgifter.
För ett par veckor sedan var jag och tittade på en sala cuna (förskola) till Lillprinsen. 120 000 pesos (ca 1600kr) skulle det kosta att låta honom gå där fyra dagar i veckan, mat ingicks förstås i priset.
För en familj som består av två föräldrar där båda är högutbildade och har ett jobb som motsvarar utbildningen gräver denna summa med största sannolikhet inga jättelika hål i plånboken. Men i en familj med många barn, eller i en familj där det bara finns en förälder blir det betydligt mer problematiskt att skrapa ihop till förskoleavgiften. För någon som arbetar som hembiträde eller kassörska i ett snabbköp och tjänar 1300-2700kr i månaden är det förstås inte ens att tänka på. Då får man vara glad och tacksam om man har en svärmor eller mamma som kan ställa upp och passa barnen.
En mamma till en av mina vänner här i Chile som växte upp under påvra förhållanden med sex syskon har berättat om hur föräldrarna band fast henne och syskonen vid sängen när de gick till sitt arbete om morgonen.
Någon gång har jag sett på nyheterna då man rapporterat om en dödsolycka som inträffat då barn lämnats ensamma eller i vård av ett något äldre syskon i hemmet medan föräldrarna arbetar.
Det händer också alltför ofta att man fortfarande ser barn som hjälper föräldrarna med försäljning av tugummin eller näsdukar då man stannar vid ett trafikljus.
Med tanke på att alternativet kanske hade varit att lämna barnen ensamma hemma framstår denna lindriga form av barnarbete nästan som ett klokt val.
7 kommentarer:
Men kostar alla förskolor lika mycket som den Lillprinsen ska börja på? Finns det inga frivilligorganisationer , kyrkan eller andra som driver förskolor för dom som inte har råd. När jag har varit i Latinamerika har även jag förfärats över inslag på nyheterna och i tidningarna om olyckor som hänt för att föräldrarna tvingats lämna små barn hemma och gå och arbeta. Eftersom det är ett stort problem tänkte jag att det borde finnas organisationer som driver någon form av förskolor för dessa barn. Jag känner dock inte till något sådant men är själv för oinsatt i ämnet. Håller med dig att det är bättre att ta med barnen och sälja tuggummi och näsdukar vid trafikljusen än lämna dom ensamma hemma. Även om det som svensk gör lite ont att se små barn arbeta med sånt.
Vad jag vet så finns det ingen dagverksamhet för barn som drivs av frivilligorganisationer. Rätt så konstigt när behovet, som du påpekar, ju faktiskt är stort.
Vad som däremot finns är förskoleavgifter som till viss del bekostas av företaget man jobbar för. Men för att ta del av denna förmån krävs (om jag har förstått det rätt) att man är anställd vid ett större företag som slutit avtal med ngn förskola (ofta ligger förskolorna nära arbetsplatsen).
Du har rätt i att man som svensk tycker det är hemskt att se barn som hjälper föräldrar i deras arbete. Men om man ser det i ett större perspektiv, att föräldrarna kanske inte har råd med barnomsorg. Ja, då hade även jag valt att ta med mitt barn till arbetsplatsen. Tusen gånger hellre än att lämna honom ensam hemma.
Usch, jag ryser när jag läser om att binda fast barnen när man går till jobbet... Här i Frankrike känner jag INGEN som har lyckats få kommunal dbarnomsorg till sina barn, utan de flesta betalar mycket pengar till privata barnsköterskor, men oftast går det en månadslon, så ekonomiskt sett är det lika bra att stanna hemma...
Företag som har minst 20 kvinnliga anställda måste ha företags-barnomsorg. En del har egna på arbetsplatsen, andra har avtal med dagis i närheten. Det finns gratis förskolor (tror jag) för barn som är från 2 år och inte använder blöja men det är inte så många timmar om dagen.
Ska ni stanna i Chile alltså? Jag trodde bara ni skulle vara där ett par månader? Vi kanske ses i Chile nästa gång?
Kram Anna
Sara; Visst låter det hemskt att binda fast barnen vid sängen för att gå till jobbet. Jag tycker dock att det vittnar såväl om desperation som om ett visst mått av omtanke. Föräldern hade i det här fallet inte så mkt val och band fast barnen just för att de inte skulle göra sig illa när de var ensamma hemma.
Anna: Tack för upplysningen!
Att stanna i Chile är en så länge bara en tanken, en möjlighet. Att vi var och tittade på förskola berodde mest på att Lillprinsen är en social kille som har behov av att umgås med andra barn.
En helt annan grej; ikväll ska jag laga din blomkålscurry! ;)
Ah, vad gott :)
Tala om hur resultatet blev!
Skicka en kommentar