4.2.09

Svar till inlägget "Vad skulle du gjort?"

De av er som svarade tyckte givetvis att min bekant skulle spara ihop pengarna till bilen själv eller alternativt flytta hemifrån innan hon började fundera på bilköp. Men som El Rubio så klokt påpekade; detta är ju Latinamerika. Och eftersom det är Latinamerika, där det fortfarande är fullt normalt att bo i föräldrahemmet så länge man önskar utan att betala en spänn så valde min bekant förstås att be sin far om pengar till den nya bilen som snart skall inhandlas.

Jag har svårt att se att en arbetande och självförsörjande 28-åring skulle bo hemma och få nya bilar av pappa så snart hon knäpper med fingrarna om det hade varit Sverige vi pratade om.
Precis som Annaluna så ser jag inget fel med att bo hemma länge. När jag berättar för mina chilenska vänner att de flesta svenska flyttar hemifrån så snart de blivit myndiga ser de ofta häpna ut och utbrister "varför då?!". I Latinamerika där familjen som enhet har en större och mer komplex betydelse än i Sverige har man svårt att förstå varför någon överhuvudtaget skulle vilja bo ensam. Nu är det här förstås generaliseringar och dagens Santiago skulle kunna liknas vid vilken sydeuropeisk storstad som helst. En del väljer att bo kvar hemma trots att de har fast jobb och alla möjligheter att skaffa sig egen bostad, andra köper sig en lägenhet och flyttar hemifrån när de har tagit examen från universitetet och har fått sitt första fasta jobb.
En anledning till att chilenare bor hemma längre än svenskar är förstås också att det för många inte ens är ett alternativ att flytta hemifrån. Man har helt enkelt inte råd. Hyresrätter i Chile är betydligt färre till antalet än i Sverige och de allra flesta äger sin bostad. Att flytta hemifrån undertiden man studerar är inte heller något som majoriteten har råd med. Studielån finns inte på samma sätt som i Sverige och en universitetsutbildning på ett bättre universitet kan bara den kosta runt 3000kr i månaden.

Damen som jag tog upp i exemplet har förstås inga ekonomiska bekymmer som hindrar henne från att flytta hemifrån eller betala för sin egen bil. Hon är bara van vid att få allt serverat på ett fat.

Eftersom jag i ett tidigare inlägg fick en kommentar från en bloggläsare som var bekymrad över mitt umgänge med "bortskäma medel- och överklassungar" så kan jag tala om att det jag skriver om på bloggen givetvis bara är enstaka händelser och människor som på något vis utmärker sig. Det kan knappast ses som representativa för mitt liv i stort här i Chile utan utgörs snarare av pikanta detaljer. Min umgängeskrets är förmodligen betydligt bredare än vad som framgår av bloggen. För övrigt har jag inte för vana att välja mina vänner utifrån vilken socioekonomisk grupp de tillhör. Jag försöker, för det mesta, se till den individ som döljer sig bakom fasaden. Oavsett om den består av ett berg av guld eller en hög av småsten.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det var mitt inlägg du menade. Min kommentar var inte illa menat. Men då jag ofta läst att du skriver om situationer i Chile (och problem) som är en viss grupp av människors verklighet kunde jag inte låta bli att nämna det.

Extremiteter kan ibland tolkas som representativa och generaliseringar i tolkningen kan göras utifrån stereotyper och fördomar. Därmed finns en uppenbar risk att dessa extremititer får ligga till grund för ganska verklighetsfrämmande skeenden-för majoriteten av den chilenska befolkningen.

"För övrigt har jag inte för vana att välja mina vänner utifrån vilken socioekonomisk grupp de tillhör"
- Nej det är bra att du inte gör och att du är en öppen människa! Oftast blir man vän med människor som delar ens intressen/verklighet och så vidare. Det är ingen lag att man gör så men det brukar vara sociologiskt statistiskt ganska säkertställt. Så oftast "väljer" man väl inte så mycket sina vänner utan det ter sig "naturligt" att umgås med människor i en liknande social och ekonomisk verklighet (sociologiska faktorer som bostadsområden, utbildning, arbete o.s.v.)

Jag har för övrigt inget att göra med vem du umgås med, det var inte så jag menade med min kommentar. Jag tycker din blogg är intressant att följa då dina beskrivningar av chile är roliga.

Nadia sa...

Vladde, jag förstod givetvis att uppsåtet bakom din kommentar inte var ont. Tyckte mig dock ana en viss sarkasm i orden ;)
Hade kommentaren kommit från någon som aldrig hade kommenterat på bloggen tidigare hade jag nog surnat till rejält kan jag erkänna. Men du har ju kommenterat en hel del förut och är givetvis mer än välkommen även i fortsättningen med dina kommentarer. Speciellt eftersom jag faktiskt tycker att du har en hel del intressanta och viktiga saker att säga, trots att jag inte alltid håller med dig.


Har man inte vistats särskilt länge på en plats är min erfarenhet att mönstret enligt vilket man väljer sina vänner inte är lika utstakat som i vanliga fall.
är man ny på en plats är man förmodligen inte lika selektiv som på hemmaplan. Man blir helt enkelt vän med dem som har tid och visar intresse för en. Oavsett vilka dessa är.

Har du slutat blogga förresten?

Anonym sa...

Nej nadia jag har startat en ny blogg. Ändrat namn och så. Den nya är mer avancerad och jag gillar de valmöjligheter den ger. Mycket mer än den gamla. Den gamla var lite trist både funktionsmässigt och layoutmässigt.