Att pruta eller inte pruta...
I Peru har allt ett officiellt pris, den verkliga kostnaden för en produkt ligger emellertid alltid ett par soles (perus myntenhet) under det ursprungliga priset. I Cusco, där mer än hälften av befolkningen tycks leva av försäljning behöver man inte ens munhuggas med envetna försäljare för att pruta ner priset. Många gånger hände det mig att jag frågade en försäljare om t.ex priset på en mössa, försäljaren svarade "6 soles" och förevisade ivrigt sin produkt. "Tycker du inte om färgen? Titta här! Jag har flera andra färger att välja emellan". Då jag ointresserad styrde mina steg bort, iväg mot nästa hantverksstånd kunde jag höra försäljaren ropa efter mig, "Jag ger dig mössan för 5 soles, eller fyra! Hur mycket vill du betala?". Förmodligen beror denna säljariver som ibland får försäljarna att nästan ge bort sina varor gratis, på en allt för övermättad marknad där alla vill sälja prylar och alla dessutom säljer näst intill identiska prylar. I Peru går det att pruta ned priset på det mesta vilket väl kan anses som befogat då lokalbefolkningen i turisttäta områden gärna försöker få turister att betala överpris. Ibland kan det dock kännas lite fel att pruta. Som då jag åkte till den lilla bergsbyn Pisaq där försäljarna till skillnad från i Cusco också var tillverkare av de produkter de sålde. Jag blev förtjust i en vacker broderad väggbonad, hade inte så mycket pengar och lyckades pruta ned det ursprungliga priset alldeles för mycket eftersom väverskan trots allt ville sälja sin bonad. Då jag till slut fick min bonad i en påse kände jag glädje vid tanken på att detta vackra handarbete skulle klä min vägg hemma. Samtidigt skämdes jag, för väverskan ville inte släppa ifrån sig sitt arbete för det låga pris som jag betalade. För egen del borde jag vara nöjd, för jag gjorde ett riktigt fynd. Men det kändes inte helt rätt.
Av kvinnan på bilden nedan köpte jag ett par dockor som syns uppe i högra hörnet av bordet. Dockorna som hon satt och gjorde själv sålde hon för hälften av priset som gatuförsäljarna i Cusco försöker sälja samma dockor för. I sådana lägen känns det inte heller riktigt rätt att pruta.
8 kommentarer:
Det här tyker jag alltid är jättesvårt när man reser i fattiga länder. Ofta är det ändå billigt och mäniskor är fattiga då kan det faktiskt kännas okey att betala ett visst överpris. Samtidigt är det störande att bli sedd som en vandrande penningpung som lokalbefolkningen ska lura av pengar. I Indien såg jag turister så och pruta ner taxipriset några kronor , det kändes extremt snålt för en riksch-taxi-förare i Indien är inte direkt rik.
Men som sagt det är svårt , man föstår ju dom också som vill säja sina grejer dyrt när det kommer en rik västerlänning.
Intressant inlägg.
Det är ett intressant ämne du tar upp. Ofta kan man ju pruta ner till mindre än hälften av utgångspriset bara genom att visa att man pratar bra spanska (som jag antar tolkas som att jag är mindre lättlurad än en typisk gringo?) och allmänt ointresse. Å ena sidan kan det ju då vara befogat att pruta om man antar att samma produkt säljs för hälften av priset till peruaner. Men å andra sidan är det ju redan löjligt billigt, att pruta ner en taxiresa från 3 soles till 2,50 känns ju rätt snålt.
Vad gäller saker som säljs på gatan så är det ju dessutom rätt vanligt med stöldgods, varpå priset lätt kan hamna långt under tillverkningspriset och det är det svårt att känna sig bra med...
Jag håller med dig..ändå prutade jag lite ibland, just för att jag inte gillar att bli LURAD. Även om det bara är några kronor för mig. Innan jag åkte till Bolivia tänkte jag att jag skulle ge bort massa pengar och inte pruta, men bara efter några dagar anpassade jag mig efter priserna och blev liksom snål...och jag märkte hur jag alltid fick högre priser om min mamma var med (blond) än när jag gick med hela familjen. Ingen vill ju bli lurad, det är en principsak.
Blev så inspirerad så jag tog mig friheten att skriva ett inlägg i samma ämne. Passade på att länka dig också
Therese: visst ar det en svar balansgang, for som turist har man ju ofta rad med lite extra utgifter samtidigt som det kanns bade fel och icke onskvart att bidra till en kultur som ser turister som vandrande dollartecken. Exemplet med riksctaxi som du tar upp tycker jag ocksa kanns lite extremt, samtidigt tror jag att det for manga blir en vana. Till slut prutar man enbart for prutandes skull.
Kul att hora att inlagget inspirerade dig till att skriva ett eget om amnet, sjalv tyckte jag faktiskt att det var lite trakigt och ointressant och tvekade om huruvida jag skulle laggga ut det eller inte.
Sukha: Nagonstans kanner jag ocksa att det ar befogat att pruta da man blir erbjuden att kopa saker for en dubbelt sa stor summa som den verkligen ar vard. Det svara ar bara att satta en egen grans for sig sjalv. Nar ar det inte langre befogat att pruta? Som anna sager sa blir det for manga en principsak.
Anna: Jag prutar av precis samma anledning som du, for att jag inte tycker om kanslan av att bli tagen for att vara tappad bakom en vagn som att bli lurad pa nagot satt medfor. Sjalv tycker jag ocksa att jag anpassar mig ratt fort och borjar pruta pa alla mojliga varor utan att tanka.
Jag undrar en sak. Hur är prisskilnaden mellan Peru och Chile. Senast jag var i chile, halv år sedan, så tyckte jag att det inte alls var så billigt som jag hade föreställt mig. Tex McDonalds, ungefär 40 kronor en meny när den i sverige kostar 50. Andra saker hade nästan samma pris som här i sverige speciellt märkesvaror. Det jag tyckte var billigare var frukt och grönsaker samt sprit och cigaretter =)
Att resa med taxi i santiago är inte heller så billigt och hotelen är skrämmande dyra. Vill veta mer om priserna i Peru.
Prisskillnaden mellan Peru och Chile ar enormt stor. Peru ar mycket billigare. Aven i Cusco som ar fullt av turister och darmed lite dyrare an Lima ar priserna generellt satt lagre an i Chile. Taxi skall vi bara inte tala om, i Peru ar det nast intill gratis att aka taxi. For en taxi fran flygplatsen i Lima till den plats dar jag bodde (en stracka som tog ca 40 min i bil) betalade jag 75 svenska kronor. For att aka nagonstans inom Lima betalade jag aldrig mer an 20 kronor, och da skall man tanka pa att Lima ar en stor stad. Eftersom taxi var sa billigt akte jag aldrig kollektivt sa dar ar jag inte helt saker pa prisuppgifterna. Men enligt vad en van till mig berattade kostar det 2 kronor att aka buss i Lima. En frukost pa cafe/restaurang i Cusco kostade mellan 10-20 kronor. Jag betalade en morgon 20 kronor (lite dyrt i Peru) och da ingick ALLT; en buffe med farsk frukt, stekt agg, musli, kaffe, olika sorters farska fruktjuicer och en massa annat. Middag pa en restaurang kan man fa for en 20 eller billigare om man ater pa matstallen avsedda for peruaner. Overhuvudtaget tror jag aldrig att jag betalade mer an 50 kronor for en middag, varken i Lima eller i Cusco. Undantaget var en gang da jag at sushi (som ar dyrt i Peru) och ett annat tillfalle da jag at pa en lite finare restaurang (betalade i vilket fall under 100 kronor inkl vin). Klader ar billigt, souuvenirer och hantverksprodukter likasa. Handstickade trojor av lamaull for 80kr, typiska peruanska mossor for en 10. Mitt hostal i Cusco lag i stans historiska kvarter, toppenlage. Visserligen ingen overlyx men rena, fina rm, lakanen byttes varje dag och jag betalade 80 kr natten. Kommer inte pa nagra fler exempel just nu Ar det nagot annat du undrar over som jag inte har namnt sa sag garna till.
Okej tack så mycket för den värdefulla informationen. Verkar vara ett bra land att "turista" i.
Skicka en kommentar