Trafikolyckor
Vi är på väg till snabbköpet sent på eftermiddagen då trafiken är som intensivast och vägarna är fyllda av bilister på väg hem efter en lång arbetsdag.
Vid en korsning stannar vi till vid rött ljus.
En man i kostym kommer farandes på en motorcykel i hög fart samtidigt som en mindre röd bil drar på gasen för att hinna köra innan trafikljusen slått om till rött. En tiondels sekund senare smäller det. Mannen på moped krockar med den lilla röda bilen. Slås av sin moped, flyger en eller ett par meter upp i luften och dunsar i marken på andra sidan av bilen.
Hade det här varit en actionfilm hade mannen på motorcykeln förmodligen rest sig upp, borstat bort dammet från kostymen, satt sig upp på motorcykeln igen och gett sig av precis som om olyckan aldrig inträffat.
Men nu är ju det här ingen film utan det verkliga livet. Så istället för att resa sig upp ligger mannen kvar på marken, bilföraren -en ung man- slänger upp dörren och rusar ut. Allt fler människor samlas kring den kostymklädde mannen som ligger orörlig kvar på marken. Någon tar upp en mobil ur fickan och påkallar hjälp. Efter att ha konstaterat att mannen har fått den hjälp han behöver och att det knappast hjälper med ytterligare ett par nyfikna ögon som sällar sig till skaran av åskådare så promenerar vi vidare.
Det här är inte den första olyckan jag har sett i Chile. Sist jag var här blev jag vittne till hur en cyklist blev påkörd och fördes bort, inte för att vårdas på sjukhus utan för att begravas. Trafikolyckor förekommer naturligtvis i alla länder. Och jag skulle gissa att man i Chile statistiskt sett har betydligt färre trafikolyckor med dödlig utgång än i en del av grannländerna. I Santiago finns åtminstone trafikljus och övergångställen.
I Perus huvudstad Lima avgörs vem som får företräde vid en vägkorsning genom snabba ögonkast som utbyts mellan bilisterna. På en tiondels sekund är det avgjort. Hur många dödsoffer denna metod är direkt skyldig till kan man bara spekulera i.
För motorcykelföraren gick det förhoppningsvis bättre än för cyklisten jag såg blev påkörd. Föraren av motorcykeln bar trots allt hjälm, fick hjälp snabbt och fördes levande från olycksplatsen.
4 kommentarer:
I Tegucigalpa finns trafikljus och oftast fungerar de. Men de finns inte överallt. När jag var ny i stan ställde jag frågan vem som har företräde i en rondell eftersom jag insett att det inte alltid var den som var inne i rondellen. Svaret var att "det beror på". När jag bad om en utveckling så var det att det beror på vem som har högst fart, uppförsbacke, skick på bilen etc. För mig lät det rörigt.
Men efter att ha bott här ett tag så är det klockrent. Backarna här påminner om dem i Valpariso. Är en gammal bil på väg uppför så kan han inte komma igång igen om han tvingas stanna. Då får han företräde. En bil med hög fart har också svårare att stanna än en bil med låg fart. Alltså får den företräde. Är det tveksamt så tutar man eller viftar med handen utanför rutan. Sån gentamannakörning finns inte i Sverige. Å andra sidan är gamla bilar eller varierad fart i praktiken inte tillåten heller.
Personligen undrar jag hur jag kommer att köra när jag kommer tillbaks till Sverige, om jag fortsätter med de vanor jag lagt mig till med här eller om jag kommer tillbaks till svenskt skick.
Kanske blir det svårt att börja använda blinkers istället för armviftning, att hålla sin plats i kön istället för att köra upp jämsides om det finns plats, att bry sig om skyltar, linjer och trafikljus. Att aldrig köra efter att ha druckit en eller flera öl. Att åter börja fundera på vem som kommer från höger, tro att bilen inte startar utan säkerhetsbälte eller att det är farligt att köra utan fungerande lyse, i alla fall på nätterna.
Ja det blir lite att ställa om.
I Peru är det mer den som tutar högst som får företräde, enligt vad jag sett. Vem bryr sig om högerregel och väjningsplikt när man kan hänga på hornet och bibehålla farten?
Vid någon tidpunkt gick det så långt att de införde ohemult höga böter för den som tutade i Miraflores, men det förbudet är hävt nu. Enligt källor var det framgångsrikt också, och lever fortfarande kvar i viss utsträckning. Åtminstone om man jämför med övriga ställen. I Arequipa får man vara glad om de hinner tuta innan de kör över en. :)
Länge leve hjälm!
I Bolivia, eller Cochabamba iallafall (ska inte generalisera ett helt land bara för att de gör så i en stad) gillar bilisterna att stanna för att släppa över fotgängare...bara för att gasa på lite extra när man börjat gå över! Skitläskigt!
El Rubio; Det du säger stämmer förmodligen. Man lär sig efter ett tag vad som gäller och då känns det lika klockrent och självklart som trafikljus.
Lisa; Det där tutandet kan jag känna är lite enerverande ibland. När alla tutar av bara sjutton känns det för en svensk som tutandet liksom förlorat sin funktion :)
It,s all about med; Hjälm är grymt underskattat och är ngt man alltid borde bära oavsett om man cyklar eller åker motorcykel.
Cochabamba har jag aldrig varit i men det låter som en plats man kanske (inte?) skall besöka för att studera trafiklivet i.
Skicka en kommentar