Vem bär skulden?

Jag har tidigare skrivit om Mea Culpa här på bloggen, ett tv-program där man dramatiserar ofta mycket tragiska rättsfall. Igår såg jag ett avsnitt av detta program som berörde mig djupt och väckte en hel del tankar efteråt. Här är berättelsen.

I slutet av 1990-talet blir den 19-åriga Palmeira Casanova gravid med sin första ungdomsförälskelse; den gifta chefen på det fält där hon arbetar med att plocka säsongens frukter.
Palmeira bor med sin mamma, pappa och sin äldre syster samt dennas två barn. Pappan i familjen är en riktig patriark som styr och ställer med kvinnorna i hushållet och inte drar sig för att ta till våld när orden inte räcker till. Han är besviken och måttligt belåten med sin äldsta dotter som har två barn med två olika fäder som dessutom inte har någon som helst kontakt med sina barn.
I den lilla by på landsbygden där familjen bor är att vara ensamstående mor något av ett socialt stigma. För att undvika att samma öde som drabbat den äldsta dottern även skall drabba Palmeira är hon hårt hållen av sin far. Kärleksaffären med chefen är en hemlighet som Palmeira bara avslöjar för sin äldsta syster. Så småningom får föräldrarna via byskvaller reda på att dottern är gravid. Palmeira bestraffas hårt av sin stränga far men när barnet väl är fött blir detta barnbarn precis lika älskat av sina morföräldrar som de övriga två barnen i hushållet.

Åren går. Palmeiras dotter har hunnit fylla fyra och Palmeira själv är nu 23-år gammal. Fadern till hennes dotter övergav henne så snart han fick reda på att hon var gravid och har aldrig träffat dottern. Palmeiras liv består av arbete, hemmet och dottern. Om kvällarna lyssnar hon på den lokala radiokanalen där en manlig radiopratare med sammetslen röst låter lyssnarna som främst är av kvinnligt kön ringa in och önska tårdrypande ballader. Palmeira ringer vid ett flertal tillfällen för att önska låtar och förälskar sig i mansrösten som besvarar hennes samtal.
En kväll då hon ringer till programmet ber radioprataren om hennes nummer. Den förtjusta Palmeira ger honom detta och snart har de stämt träff en lördagskväll efter programmet. Den relation radioprataren och Palmeira inleder tycks främst ha varit sexuell. Relationen varar en kort tid och får ett tvärt slut när Palmeira på nytt blir gravid. Radioprataren klargör med en gång att han varken vill ha något mer att göra med henne eller med barnet, dessutom är han gift. Livrädd för föräldrarnas reaktion bestämmer sig Palmeira för att dölja graviditeten. Hon lindar bandage hårt om sin växande mage och döljer den under bylsiga kläder. Faktum är att hon lyckas så bra med detta att varken systern, mamman eller pappan påstår sig ha lagt märke till Palmeiras graviditet.

En sen natt sätter värkarbetet igång. Palmeira kliver ur sin säng och smyger sig ut till familjens brunn som ser ut som ett utedass och består av ett gapande hål. Där föder Palmeira i ensamhet sitt barn som så snart det är fött faller ned i brunnen.
Efter födseln går Palmeira upp till sitt rum igen och lägger sig för att sova.

Dagen därpå upptäcker pappan blodspår som leder från verandan till utedasset. Han blir mycket arg och avkräver kvinnorna i hushållet en förklaring. Palmeira medger gråtande att hon har varit gravid och under natten födde ett barn som nu ligger i familjens brunn. Pappan i familjen beslutar att detta är en familjehemlighet som man aldrig mer skall tala om i hushållet. Vad ingen av dem vet är att Palmeiras systerson som sitter utanför huset har hört hela historian och senare kommer att berätta den för en kamrat som i sin tur för berättelsen vidare till sin mamma.
Ett par dagar senare kommer en läkare på besök hemma hos familjen. Han vill att Palmeira genomgår en gynekologisk undersökning och ber henne uppsöka stadens sjukhus nästkommande dag. Familjen motsätter sig först detta men låter sig till sist övertygas av läkarens ihärdighet.
Efter att en gynundersökning är utförd konstaterar läkaren att Palmeira alldeles riktigt har fött barn nyligen. Han konfronterar henne med detta och avkräver henne en förklaring. Palmeira nekar och nekar men bryter till sist ihop och erkänner att hon fött ett barn.
Efter att polisen underrättats finner man barnet i brunnen. Palmeira åtalas och döms till fem år och en dags fängelse.

Efter att ha sett denna djupt tragiska historia som avslutades med en intervju med den djupt ångerfulla Palmeira väcktes följande frågor hos mig;
Hur kunde detta hända? Och vem bär det yttersta ansvaret för detta händelseförlopp? Jag har tänkt ut åtta tänkbara alternativ, säkert finns det många fler och jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker.

1. Det yttersta ansvaret ligger hos familjen som helhet då denna är tydligt dysfunktionell och varken förmådde se att Palmeira var gravid eller inge henne tillräckligt med förtroende för att hon skulle våga anförtro sig åt dem.

2. Det yttersta ansvaret ligger hos fadern, en auktoritär patriark som kuvade, undertryckte och bar hand på samtliga kvinnor i hushållet. Det var på grund av honom som Pamela valde att dölja sin graviditet för familjen .

3. Det yttersta ansvaret ligger hos Palmeira själv som uppenbarligen struntade i att använda preventivmedel fler än en gång och dessutom "mördade" sitt eget barn.

4. Det yttersta ansvaret ligger hos samhället; den lilla by där Palmeira bodde i vilken det fortfarande ses som ett socialt stigma att bli gravid och sakna en oficiell far till barnet. Det var denna sociala press som ledde Palmeira till att dölja sin graviditet och senare göra sig av med sitt barn.

5. Det yttersta ansvaret ligger hos samhället eftersom ingen som helst hjälp i form av ekonomiska bidrag eller emotionellt stöd ges åt ensamstående mödrar.

6. Det yttersta ansvaret ligger hos skolväsendet eftersom undervisningen om preventivmedel och hur man förhindrar graviditet är nästintill obefintilig.

7. Det yttersta ansvaret ligger hos föräldrarna eftersom det är deras uppgift att undervisa sina barn i hur man förhindrar oönskade graviditeter.

8. Det yttersta ansvaret ligger hos pappan till barnet som vände Palmeira ryggen och varken gav henne känslomässigt eller ekonomiskt stöd.