Jag & mina loppor

Till de mindre angenäma ting jag råkade ut för i Chile räknar jag att ha blivit kalasmåltid åt loppor. Under en period på sju månader lyckades jag med konststycket att ådra mig loppor vid två olika tillfällen.
Första gången tog det ett tag innan jag listade ut vad det var. En morgon vaknade jag med benen täckta av kliande, röda små bett. "Myggor eller någon annan insekt", tänkte jag. Kliade lite på betten och tänkte inte mer på saken.
När jag natten därefter vaknade upp med ännu fler kliande bett insåg jag att det förmodligen inte handlade om myggor utan mer troligt om loppor eller vägglöss. Paniken infann sig direkt. Speciellt som klådan bara tyckes bli värre och värre. Jag kliade och kliade medans kläder slets ur byrålådor, sängkläder byttes och allt som kunde tänkas härbärgera mina ovälkomna snyltgäster kastades ur sovrummet. Helst hade jag nog eldat upp rubbet. Och hade jag haft pengar att köpa en helt ny garderob hade jag med största säkerhet gjort det. Nu fick jag istället tillbringa två hela dagar med att tvätta kläder eftersom min ekonomi inte direkt hade rum för sådana utsvävningar som uppeldning av samtliga klädesplagg samt sängkläder.
Då sängkläderna var bytta räknade jag med att få sussa sött i min säng. Men icke. Istället höll de illvilliga små betten som kliade något djävulusiskt mig vaken hela natten. Jag höll faktiskt på att bli tokig där jag låg och vände och vred på mig i sängen utan att kunna få en blund i ögonen. Och det värsta var inte att betten kliade. Ju mer jag kliade, dessto mer kliade det och dessutom upplevde jag en obehaglig känsla av att det kröp under skinnet på mig. Dagen därpå gick jag till apoteket för att höra mig för om de hade någon salva mot insektsbett. Jag förklarade för apotekaren att min klåda var så fruktansvärd om nätterna att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och allvarligt funderade på att kasta mig ut genom fönstret. Apotekaren log roat och sålde mig en salva som jag upptäckte ändå inte hjälpte särskilt mycket. Men tydligen hade min panikattack under vilken jag slet ut det mesta ur hemmet för att tvätta det verkan. Ett par dagar senare upptäckte jag, som förde nogranna anteckningar över mina bett (och hade räknat till 56 stycken), att jag inte längre vaknade upp med bett som hade förökat sig under natten. Så blev jag av med mina sängkamrater till sist! Vart jag hade plockat upp dem vet jag inte riktigt, jag har mina misstankar om att de härstammade från ett sunkigt hostal i Valparaíso där jag inte ens tillbringade natten utan bara lämnade min väska under en dag.
Andra gången jag drog hem loppor var jag mer säker på vart jag hade raggat upp dem. Inför en utekväll var jag i desperat behov efter ett par nya nylonstrumpor och köpte ett par på en utomhusmarknad. Redan samma kväll kände jag hur det började klia och krypa på mina ben...
Att få loppor i Chile två gånger under en så begränsad tidsperiod som min måste ändå ses som något av en bedrift, för så vanligt är det inte. Visserligen hade man berättat för mig att det inte var en omöjlighet att få loppor med sig hem efter att ha åkt buss t.ex. Men särskilt vanligt är det inte. Om man inte åker till Valparaíso förstås. Kuststaden Valparaíso är nämligen känd för att vara ett loppornas paradis, fullt av gamla träkåkar som djuren trivs förträffligt bra i. Så var inte rädda för att åka till Chile, men akta er för lopporna i Valparaíso! ;)