Böckernas sanning

Jag har sedan en tid tillbaka följt journalisten och författarinnan Monica Antonssons blogg. Antonsson har skrivit boken Mia - Sanningen om gömda som lär släppas någon gång i December. Av bloggen och det jag har läst om själva boken har jag förstått att den driver tesen att stora delar av de bästsäljande böckerna Gömda och Asyl av Liza Marklund är påhittade eller mycket överdrivna.
Liksom i många andra svenska kvinnors hem står både Gömda och Asyl i min bokhylla. Precis som så många andra har jag förfasats och upprörts över huvudpersonens Mias öde som misshandlad och förföljd kvinna i den första boken och senare som flykting och asylsökand i Chile och USA (i Asyl).
Av förståeliga skäl har Monica Antonsson inte avslöjat alltför mycket av bokens innehåll på sin blogg. En del har dock framkommit. T.ex. skall Mia inte ha varit den framgångsrika och lyckade kvinna hon utmålats som i böckerna. Enligt Antonsson gick hon inte ut gymnasiet med 4,8 i snitt och hade aldrig något toppjobb på en bank. Mia gick i specialklass, gick ut med 2,7 och arbetade på en lunchbar. Bokens norrländska Anders som Mia träffar när hon är på flykt från sin första man heter Luis och är chilenare.
Givetvis är det inte särskilt märkligt att man i en bok ändrar namn på platser, personer och kanske till och med friserar om händelser en aning. De avslöjanden jag nämner här är väl egentligen inte särskilt mycket att förfasas över. Men om vi utgår från att nämnda detaljer faktiskt skulle vara sanna så väcker det ändå en hel del intressanta frågor. Varför har Liza Marklund valt att framställa bokens Mia som perfekt och fläckfri? För att väcka läsarnas sympatier? För att det kanske är svårare för medelsvensson att identifiera sig med någon som gått i specialklass och dejtar utländska män?
Jag har personligen alltid haft svårt för böcker som sägs vara "sanna" och är skrivna av en tredje person. Läser man en självbiografi är historien i bästa fall sann åtminstone ur författarens synvinkel. Läser man böcker som Gömda eller Asyl läser man böcker skrivna av en författare som skildrar en annan människas tankar, åsikter och handlingar. Vi läser alltså i Gömda och Asyl om Mias tankar, handlingar och åsikter så som Liza Marklund har valt att berätta om dem. Och det där med vad som är sant eller inte är förstås alltid vanskligt. Sanningen ser ju som bekant alltid olika ut beroende på vem som berättar den.
Om det nu skulle visa sig att Liza Marklund har förändrat och skönmålat alltför mycket i böckerna om Mia har hon lyckats bra med att dupera en stor del av Sveriges befolkning. Jag blir sugen på att läsa Monica Antonssons bok och hoppas att den inte är alltför lik bloggen som i mitt tycke inte känns riktigt ren. Där spekuleras det på lite väl lösa grunder om huruvida Mia kan tänkas gömma sig bakom någon av kommentatorerna på bloggen och kritiska röster får ofta häcklande svar.