17.11.08

Besök på förlossningskliniken

Igår kväll födde en av mina vänner här i Chile en liten dotter. På plats på kliniken där den lilla skulle födas samlades farmor, gammelfarmor, kusiner samt bröder och systrar till den blivande pappan med sina respektive så snart de blivit underättade om att värkarbetet börjat.
Inte så konstigt i Chile där det är en självklarhet att familjen (i en något vidare betydelse än i Sverige) skall delta i allt, under själva födseln var dock bara pappan till barnet med.
Den lilla föddes på en av Santiagos många privatkliniker. Här gör man skillnad på hospitales (sjukhus) och clinicas (privatkliniker).
De förstnämda är statliga, av betydligt sämre kvalitet (både utseende- och vårdmässigt) och uppsöks endast av folk som inte har råd med privata sjukvårdsförsäkringar. Clinicas är bra mycket trevligare att besöka än ett svenskt sjukhus och vården man där kan få är utomordentlig. Precis som på många svenska BB:s hade min vän eget rum men med TV och eget badrum. Jag har varit på clinicas i Chile där man tom har Playstation på rummet vilket dock inte den vi besökte idag hade.
På chilenska clinicas sover de nyfödda i sovsalar under natten medan man ger mamman en sömntablett. Hemskt skulle säkert många svenska mammor tycka, fast jag som hade ett förlossningsarbete som tog 26 timmar tycker det låter ganska skönt att få sova och vila upp sig efter en så utmattande upplevelse som en förlossning är.


Här är den nyfödda på bild. I Chile brukar man linda händerna på nyfödda så att de inte skall riva sig. Denna lilla flicka hade istället en tröja med små "handskydd" på.


På väg hem tog jag kort på Mapochofloden som flyter löper genom Santiago och i ärlighetens namn inte är särskilt vacker.


Väl hemma efter en svettig promenad gjorde jag världens godaste fruktsallad av körsbär, apelsin, annanas och kokosflingor.

10 kommentarer:

Pumita sa...

Har du läst mina tankar? ;)

Vi har fått tillökning i släkten i veckan. Det blev en söt liten pojkbebis som ska få en sparkdräkt i present (fast med flygplan på och inte katter..). Mapocho-floden fotade jag i torsdags och då såg den precis lika skitig ut. Det verkar som att det har slutat duggregna som det gjorde när jag åkte.

Fruktsalladen ser supersmarrig ut. Gillar kokosflingorna också men det är inte så lättfixat härhemma.

Nadia sa...

Sa roligt, grattis till dig och slakten!

Du hade nog lite otur med vadret. Duggregnade bara och var lite smakyligt just den dan. Fast mapochofloden ar alltid lika skitig :)

Kokosflingor finns forresten att kopa pa Hemkop. Jattegott! Speciellt till fruktsallad. Med en blandning av smalt, vit choklad och gradde over fruktsalladen blir det annu godare (fast inte riktigt lika nyttigt).

Anna sa...

Eftersom jag aldrig kommer kunna acceptera något av detta (hela släkten som invaderar BB, bebisar som inte sover hos sin mamma, lindade händer) samt inte vill stanna på BB en timme i onödan (var där i cirka 12 timmar totalt med Andy) så kommer jag ALDRIG att föda barn i Chile, Skulle jag vara gravid och bosatt i Chile ska jag flyga hem i 8:nde månaden. Bara så du vet! Stor kram Anna

Sara sa...

Haha! Det där med familjen var lite min mardröm, eftersom jag vet att det förekommer i sydeuropa ocksa... Var taktik var att meddela släkt och vänner när allt var klart!

26 timmar? Och jag som tyckte att mina 18 var pa gränsen till ogenomförbart! ;)

Nadia sa...

Anna; Ja, jag skulle nog också haft lite svårt för hela tjocka släkten på BB.
Min kompis (som är halvchilensk/ halvsvensk) hade en förlossningsläkare som hade varit på konferans i Stockholm och menade att hon hade stor tur som fick föda i Chile istället för i Sverige. I Sverige låter man kvinnorna lida för mkt med alltför lite bedövning tyckte han.

Sara: Smart drag det där med att inte underätta släkten förrän det är över.

Och ja, jag tyckte att det absolut jobbigaste och värsta med förlossningen var att det tog en halv evighet. Och då hade jag ändå ingen epidural eller liknande, bara lite lustgas. Efter en förlossning som inte låtit mig sova på 26 timmar var jag helt slut.

Thérèse sa...

Vilken mardröm hela släkten på besök och bebisen i sovsal. Fast det där med sovsalar fanns i Sverige en bra bit in på 70-talet iallfall. Jag hade också en långdragen första förlossning min son föddes tre dygn efter att vattnet gått men jag hade förstås inte värkar konstant i tre dygn. Var otroligt trött efteråt och ville bara sova. Blev inte samma mys med barnet direkt som när min dotter föddes , fast det kom ju senare när jag sovit en stund och sonen fick ju ligga och gosa med sin pappa.

Anna sa...

Jag födde son nr. 2 helt utan bedövning. Stackars mig! Hahahah

Nadia sa...

Therese; Ja, det fanns ända in på 80-talet så så värst längesedan vi gjorde på samma sätt i Sverige är det inte.

Fy sjutton, tre dygn. Helt otroligt. Inte konstigt att du var slutkörd efteråt.

Anna; Ja, eller hur?! Helt sjuk kommentar från läkaren tycker jag som uppenbarligen inte har så stor koll på Sverige som han tror.

Pumita sa...

Jo, jag vet... det var duggregn bara den förmiddagen. Annars var det superfint väder, varmt och skönt! ;) Stor skillnad mot Isla Negra dock där det var blåsigt och kyligt.

Kokosflingor har jag köpt nån gång härhemma men de brukar inte vara så där stora och fina utan snarare små och torra.

Nadia sa...

Ja, det ar konstigt. Trots att kusten bara ligger en timmes bilresa fran Santiago ar det ofta betydligt kallare.

Har faktiskt inte kopt kokosflagor hemma, vet bara att jag har sett dem pa Hemkop och tankt att jag skall kopa dem. Synd att de inte tycks vara nagot vidare goda.